Ove är ett svårt man

I fredags hade vi första diskussion om romanen. Alla satt rund på bordet och berättade sina tankar om Ove.
                                                                                                                                   
 Jag tycker att Ove är ett disciplinerade,hårda,och arga person som han har ett eget minne som man kan inte ändra hans minne. När jag lästa första kapitel då tänkte jag min mamma som liknar Ove.

Mina klasskamrater hade mycket fina tankar också till exempel Leila berättade att arbetskamraterna kallades honom tjuv men  han var tyst för att det var inte viktigt för honom.

Jag kunde inte prata för mycket om boken för att jag förstod inte mycket när  jag läste boken. Men när Stina och klasskamrater  berättade lite om boken då jag förstod att vad handlade om boken.Det var bra och roligt diskussion tyckte jag.

                   
                     

Den gången blev jag glad

På jullovet träffade jag min bästa vän som bor i Eskilstuna. Hon heter Nebiye och vi blev vänner i Luleå. Vi var bra vänner och jag träffade henne första gången hos Fatma. Vi lärde känna varandra och vi blev bästa kompisar. När vårat vänskap var som bäst fick hon visum och flyttade till Eskilstuna. 

Det gick åtta år och varje gång vi pratade med varandra i telefon ville hon att jag skulle hälsa på men jag hade aldrig tid. Till slut bestämde vi oss för att träffa varandra, så jag och Fatma började direkt söka upp resor.

Eftersom jag alltid hade velat åka tåg med en kompis så kollade vi om det fanns någon tågresa dit. Tyvärr så fanns det inga tåg så det fick bli flyg istället. Så vi åkte till Arlanda i början av jullovet och därifrån åkte jag och Fatma vidare till Eskilstuna.                                                                                                     När jag såg Nebiye blev jag jätteglad och nervös men jag gick direkt och kramade om henne. Efter alla år som inte jag hade sett henne så hade hon förändrats och hon hade fått 3 barn till. Vi pratade om gamla minnen och alla vi tre var glada av att se varandra. Vi var där i tre veckor och hade väldigt trevligt. Vi firade nyår tillsammans och hennes barn var så gulliga.

Efter att vi hade varit där i tre veckor så var det dags att åka tillbaka till Luleå. På vägen tillbaka fick vi äntligen en tågbiljett och jag fick åka min första tågresa med en kompis. Resan var spännande och vi åkte sovvagn. På tåget stannade vi uppe sent och pratade och pratade. Tillslut somnade vi. Nästa dag vaknade vi och var äntligen framme i Luleå efter en lång och bra resa.

När jag och Fatma kom tillbaka till Luleå så pratade jag på telefon med Nebiye och vi bestämde att jag skulle hälsa på igen. Min resa var bra och både jag och Fatma hade det trevligt. En sån resa ville jag självklart uppleva igen.

Sammanträffande

Dagmar och hennes kompisar frågade om saker från affärarna för att sedan sälja och samla in pengar för deras förening. När de gick in i en affär träffade Dagmar sin ex-förlovade man. De var chockade när de såg varandra. Ruben hjälpte Dagmar genom att hitta de sakerna som stod i hennes lista. Efter ett tag gick Ruben till hennes affär där han säljer sakerna till föreningen såg han att hon hade kvar sin gamla grammofon. Ruben stoppade på den skivan som spelade upp deras låt och då började dem dansa. Efter att till bringat hela kvällen tillsammans följer han hem till henne och utanför dörren frågade han om hon kunde gifta sig med en gammal gubbe. Dagmar blev chockad och hon svarade "JA" men hon ville då adoptera Gunnar och Ruben sade att det gick bra och adoptera honom.

Jag tror att det blev en fin och romantiskt sammanträffande. Det gjorde att Dagmar gifta sig med hennes första kärlek och hjälpte Gunnar genom att adoptera honom.

Jag tänker att när de gifta sig gjorde de inte bara sig själva glada utan de gjorde glad en liten pojke också och räddade hans liv genom att adoptera och ta hand om honom.

Det spelar ingen roll hur gammal man är för kärleken hittar alltid tillbaks till dig.